stjernstroms

Cirka 30 sekunder efter det känner jag en lätt knackning på min vänstra arm. Jag vänder mig dit och förväntar mig något i stil med "går denna buss dit...?" men får istället "vart ska du?" (alltid ett bra sätt att börja en konversation, speciellt om målet är att skrämma Mikaela).
Jag säger smått kyligt att jag skall HEM och försöker diskret sätta i hörlurarna igen, men inte låter mannen sig stoppas! Han går direkt på sak och meddelar att han skulle vilja bjuda mig på fika. Jag som inte direkt hoppar av glädje vid tanken av att fika med mannen nekar erbjudandet sekunden efter. 
"Samtalet" (hans frågor och mina kalla svar) fortsätter och jag får veta att han är från Frankrike, heter Philippe och att jag är härlig. 
Jag kan utan att tala osanning, säga att det var första gången en främling har kallat mig "härlig".

Han fortsätter i alla fall med att fråga mig om vi ska ses imorgon (eftersom jag inte "kunde/ville" fika idag) när jag då säger att jag inte kommer vara här imorgon så snurrar huvudet på honom... Han får det inte riktigt att gå ihop så han frågar varit jag bor, och säger sedan att "vi kanske ses på stan sen". Om jag träffar honom på stan någon gång så kan jag lova och svära till alla världens gudar att jag icke kommer samtala med honom.

För att tillägga lite information till er som inte var där så såg denne man ut att vara i trettioårsåldern, lite smått slisktigt leende och omöjlig att bli av med. Vanliga människor brukar förstå när personer inte är jättepepp på att samtala och svara på frågor, men inte denna man! ICKE!

WHY ME!? Varför i alla världen råkar jag alltid ut för dessa smått skumma personligheter i Stockholm? Har jag någon stämpel i pannan som bara skummisar kan se, där det står "Hej, kom och ta mig!"

Philippe slutade inte försöka för än jag gick på bussen och jag tackar gud att han inte skulle med samma buss!

Nu skall jag sussa <3 Au Revoir!